Idag skriver jag med tårar i ögonen.
Vår finaste Zara somnade in för gott hos veterinären igår. På bara några dagar fick hon tre stora knölar på halsen och vi ville inte att hon skulle plågas mer än nödvändigt. Nu är det så tyst, så tyst här hemma. Ingen skriker för fullt så fort kylskåpet öppnas. Ingen gnager frenetiskt på burgallret för att komma ut. Hon var ett riktigt energiknippe, alltid på jakt efter mat.
Vi sörjer henne mycket men försöker tänka på alla fina stunder.
Tänk att ett litet marsvin kan betyda så mycket...
3 kommentarer:
Så,sorgligt!
Vi har en katt, Alicia som är 12 är. Mamman till henne körde vår granne över när Alicia och hennes syskon var bara tre dagar, hon dog.
Vi matade och skötte om kattungarna (6 stycken) i tolv veckor, som om det vore våra egna barn. Alicia behöll vi och hon har oss som föräldrar och är väldigt speciell. Hon ligger mellan oss i sängen och följer oss överallt.
Vågar inte tänka på den dagen hon inte finns längre...:(
Kram!
Åh så ledsen jag blir...förstår hur det känns. Ja visst är det märkligt att ett litet djur kan betyda så mycket kärlek! Övertog sonens nymfparakit när han flyttade hemifrån..grät när hon var borta. Tänk på alla roliga stunder med henne! kramen
Jag beklagar verkligen sorgen! Ta hand om er och tänk på alla fina stunder ni hade tillsammans med henne. Kram Eva.
Skicka en kommentar